Det började med kaffe och kaffekvarn
Det var år 1934 som verksamheten startade med kaffeförsäljning. Ester malde kaffe i en stor kaffekvarn och Olinder gick runt i husen och sålde. I ett rum i det gamla huset i Klova såldes även underkläder, strumpor och lite porslin. År 1947 byggde de huset på Utsiktsvägen med affär i källaren och sålde samma sorts varor.
Senare hyrde Olinder ett hörn i Ottos ishus på hamnen i Klova och började med att sälja fällknivar och gummikläder från Grundéns. Så småningom gjorde han en utbyggnad, men fick även ta mer utrymme i anspråk inne i ismagasinet.
Senare köpte han ett magasin från Paul O. och där sålde vi stövlar, destillerat vatten i stora flaskor, rå linolja, kokt linolja och terpentin, som förvarades i 200-litersfat med kran i kortänden på fatet. Vi mätte upp i 1- och 5-liters plåtmått med en fyrkantig låda under.
”Fy vad klibbigt och söligt det blev!”
Vi sålde också torr färg i lösvikt som skulle blandas med oljan. Efter hand blev det mer varor; lite verktyg, filar, remlås, startproppar, strumplyktor, blåslampor med flera.
På måndagsmorgnarna öppnade vi kl 5. Då kom även Styrsöbor och Fiskebäckare för att köpa stövlar och gummibyxor innan de gick ut och fiskade. Så det kunde bli bra försäljning på måndagsmorgnarna. Varje morgon fick vi också elda i kaminen med briketter eller koks och det blev mycket aska som skulle tömmas varje dag.
”Utanför butiken stod en snickrad bänk, där det alltid satt fullt med pojkar och karlar och pratade. Om det kom en fru som skulle köpa ’muddar’ till fiskarblusar så vände hon igen, för det var ingen ’kvinnoaffär’ precis.”
1971 – En ny era
Fiskarna skrev upp allt vad de köpte. Sedan fick vi skriva räkningar och gå runt i husen för att få pengar. Vi lämnade då rakblad som rabatt. Men vi hade flickor som expedierade och när fiskarna var ute och fiskade och det nästan var tomt i affären satt flickorna och stickade många tröjor till sig själva och sina fästmän.
Affären på Västra vägen 7 byggdes 1950 och där blev det mycket större plats för fler varor och även ett litet kontor. Min bror Aste Olindersson övertog affären 1968. Efter några år hade han emellertid ingen lust att fortsätta, så 1971 övertog jag affären. Jag hade väldig lust och fick hjälp av pappa i början. Han lärde mig bokföring, affärsrutiner och hur man beställde varor.
Det var vid den tiden inte så mycket att göra, så Maj-Britt och jag arbetade halvtid. Men efterhand ökade försäljningen och vi behövde mer plats. Vi köpte då den intilliggande kiosken och gjorde också en utbyggnad på baksidan åt kajen till, så affären blev dubbelt så stor.
Vi vågar satsa nytt
I kiosken inrättade vi kontor och på övervåningen inredde vi en färgavdelning, där vi också kunde började blanda färg. Vi jobbade och slet och fick småningom anställa fler flickor och 1983 började också min son Ingemar att arbeta i företaget.
Med tiden blev det överfullt av varor även i dessa lokaler. Utrymmet var för litet för oss, så vi började prata om att bygga nytt. Vi var väl rädda för skulder, men hur det var så blev det allvar. På SE-banken tyckte man att vi hade förutsättningar att klara av det, men jag frågade så mycket på banken att Ingemar undrade om jag inte ville ha något lån. Men det ville jag ju.
Vi ritade en ny affär, en väldigt vacker byggnad och vi fick en tomt anvisad av kommunen.
Genom kriser till framgång
Vi hade då hela undervåningen färdig och där sålde vi också kläder. Men efter ett halvår var även övervåningen färdigställd och vi kunde flytta upp klädavdelningen dit. Vi utrustade kontoret med datorer och anställde Kristina för att sköta administrationen. Vi utökade sortimentet av färg och med cykelartiklar, mera verktyg, skruvsortiment och trädgårdsmöbler.
Från år 1989 började vi också med bensinförsäljning. Affärerna gick bra, men det blev bankkriser och räntorna gick upp, och vi gjorde förluster på tyska lån. Det blev till att arbeta hårt och lägga upp nya rutiner för att få ner kostnaderna. Vi kämpade på och så småningom fick vi det hela att gå med vinst igen.
Efter några år tröttnade vi på arbetet med kläder. Det var för mycket arbete och för lite förtjänst, så på övervåningen finns nu vitvaror och tapeter, vilket fungerar jättebra sedan vi också satt in en hiss.
År 2000 övertog Ingemar tillsammans med sin fru Ing-Marie, duktiga försäljare och Kristina på kontoret.
